Allemand
- Der Mann Freud (trad. Eva Moldenhauer ), Francfort, Campus Verlag, 1993.
- Casanova oder Die Einübung ins Glück (trad. Angelika Hildebrandt), Hambourg, Europäische Verlagsanstalt, 1998 ; Munich, Piper Verlag, 2000.
- Wie ich das Haus meiner Eltern leer räumte (trad. Sigrid Vagt), Munich, SchirmerGraf, 2004.
LYDIA FLEM geb. 1952 in Brüssel, ist Autorin, Psychoanalytikerin und Photographin. Sie hat Romane, Essays und autofiktionale Texte publiziert, u. a. Comment j’ai vidé la maison de mes parents (2004), La reine Alice (2011), Je me souviens de l’imperméable rouge que je portais l’été de mes vingt ans (2016). Ihre Texte sind bisher in neunzehn Sprachen übersetzt worden. Auf Deutsch erschien von ihr zuletzt Wie ich das Haus meiner Eltern leer räumte (2004).
Ihre photographischen Kompositionen sind bei der Biennale in Berlin, in der Maison européenne de la photographie und in der Fiac (Galerie Françoise Paviot) ausgestellt worden. Sie ist Mitglied der königlichen Akademie der französischen Sprache und Literatur Belgiens. Sie lebt in Paris und Brüssel.
Königin Alice ist ein Auszug aus La Reine Alice. © Librairie du XXIe siècle, Editions du Seuil 2011; Autoporträts der Königin Alice © Courtesy Galerie Françoise Paviot, Paris
Anglais (GB)
- Casanova or the Art of Happiness, ( trad. Catherine Temerson) , Londres, Penguin Books, 1998, and paperback.
- The Final Reminder. How I Emptied My Parents’ House (trad. Elfreda Powell) Souvenir Press, Londres, 2005, paperback, 2007.
This taboo-breaking book deepens the understanding of the death of one’s parents through the experiences of the author, a daughter of Holocaust survivors. Her parents never communicated their imprisonment experiences, causing Lydia Flem to grow up in a stifling silence that was finally broken upon their deaths as she emptied the old house. She discovers that the lonely process of bereavement is not only one of grieving, but a chaotic jumble of emotions that range from anger and oppressive, infinite pain to revulsion, remorse, and a strange sense of freedom.
Anglais (USA)
- Casanova the Man Who Really Loved Women, (trad. Catherine Temerson), New York, Farrar, Straus and Giroux, 1997, paperback.
- Freud the Man (trad.Susan Fairfield), New York, Other Press, 2003.
The world knows Freud as a thinker–one of the founding giants of modern culture. Now Lydia Flem paints a unique and unforgettable portrait of FREUD the man: a father, husband, and friend, a secular Jew with passion for classical antiquity and European culture, torn between his need to be fully accepted in an anitsemitic society while remaining fatihful to his orgins.
Basque
- Nola hustu nuen gurasoen etxea (trad. Joxan Elosegi de Comment j’ai vidé la maison de mes parents), Alberdania, 2005.
Gutako edonor aurkituko da noizbait ataka gogor honen aurrean: Gurasoen galtzea. Izan garen edo, halabeharrez, noizbait izango garen umezurtz guztioi eskainia da eleberri baten moduan irakurri daitekeen liburu lagungarri hau. Bere gurasoen etxea nola hustu zuen kontatzen digu liburu eder honetan Lydia Flem-ek. Lau bide baino ez die aurkitzen han aurkitutako gauza bakoitzari, altzari, soineko, paper…: gorde, eman, saldu edo bota. Baina erabaki bakoitza hartzerakoan, halako errudun sentimendua nagusitzen zaio, nahi ez duela ere. Oinordetza ez baita opari bat. Gaiari buruzko tratatu psikologiko bat egin zezakeen autoreak, psikoanalista baita lanbidez, baina horren ordez, testu xume hau eskaini digu, ederra bezain ongi idatzia, sentimenduz betea eta hunkigarria, irakurlearen gogoan luze iraungo duena. Hitzek askorik balio ez dutenerako idatzitako hitzak.
- Izua (trad. Joxan Elosegi de Panique ), Alberdania, 2006.
Zigor-ukaldi batek bezala zartatzen du. Zure baitatik aterarazten zaitu, hitzetatik, analisietatik, arrazoitik urrun, zentzuetatik kanpo. Kito dira sentimenduak, harena da leku guztia. Biluzik, ganibetaren ahoa bezala. Nola izualdi bat deskribatu, haren igurtzia sentitu izan gabe? Hiriko espazioetako hersturaren berri ez dakienak ezin du argi gorriaren aurrean emaniko segundoetako izuaren tamaina neurtu. Igogailuan edo hegazkinean itxirik egotearen herstura bizi ez duen batek, nekez hauteman lezake izualdi horren munta handia. Hertsatu egiten zaizu zintzurra, blokeatu arnasa, gero eta irmoagoa da itolarria, eta horrez gainera, lautan zatitzen sentitzen duzu zeure izakia, ez zara dagoeneko haren jabe, bertan hilko zarelakoan.
- Amodio gutunak oinordetzan (trad. Joxan Elosegi de Lettres d’amour en héritage), Alberdania, 2007.
“Gurasoengandik gelditu zitzaizkidan oroitzapenen artetik, haien ganbaran topatu nituen hiru kutxetan zeuden leku bereziena hartzen zutenak, hauskorrenak agian. Kartoizko kutxak ziren, eta ireki gabe eraman nituen etxera. Banekien han zegoela nire gurasoek hiru urtean, 1946ko irailean elkar ezagutu zutenetik 1949ko abenduaren lehenean ezkondu ziren artean, elkarri trukatu zioten maitasun gutuneria. Zer egin behar nuen, begiratu gabe bota ala irakurri? Indiskrezioa izango ote zen hura? Intzestua beharbada? […] “Maitasun-historia bat eta elkarrekin berrogeita hamar urtetik gora bizi izan zituen bikote baten sorrera ez ezik, halako kosmogonia bat, sorkuntza-historia bat, jende orok bere burua ikusi nahi duen ispilu bat, topatu nuen halaber gutun haietan, guztiok maitasunetik jaioak izan nahi dugun aldetik. […] “Gure historia ez da orri xuri batean idazten; sortzen garenetik gaude bahiturik beste historia baten barruan, gurasoen, aitona-amonen historian, haiek hil baino dezente geroago jaioak izanagatik ere”. “Nork bere gain hartu behar du iragana, orainaren ateak zabaltzeko”. L.F.
- Nola banandu nintzen neure alaba eta neure ia-semearengandik (trad. de Joxan Elosegi de Comment je me suis séparée de ma fille et de mon quasi-fils), Alberdania, 2009.
Castillan (Espagne)
- Cómo vacié la casa de mis padres (trad. E.M.Gallastegi), Alga Miradas, 2006.
Todos nos hemos visto -o nos veremos un día- en la difícil tesitura de perder a nuestros padres. Este libro pone a disposición de cuantos nos hemos convertido en huérfanos o, por ley de vida, un día lo seremos un material de valor inestimable para ayudarnos a afrontar nuestra nueva realidad y, cómo no, a llevar a cabo el imprescindible ajuste de cuentas con nuestro pasado y nuestros progenitores. Lydia Flem, en esta obra de lectura sumamente placentera, narra cómo vació la casa de sus padres tras el fallecimiento de su madre, que completaba su horfandad. A los objetos que le salen al paso, únicamente les depara cuatro destinos posibles: ser guardados, regalados, vendidos o destruidos. Pero, muy a su pesar, cierto sentimiento de culpabilidad va abriéndose paso a través de cada una de sus decisiones. Porque heredar no equivale a recibir un regalo.
- Panico (trad. E.M.Gallastegi), Alga Miradas, 2006.
Restalla como un latigazo. Va más allá de las palabras, de los análisis, de la razón, y del sentido común. Ya no hay lugar para los sentimientos; el pánico, desnudo como el filo de un cuchillo, ocupa todo el espacio. ¿Cómo va a describir un ataque de pánico alguien que no ha sentido su abrasión? Quien no conoce la angustia ante los espacios abiertos de la ciudad no puede saber qué pavor produce el estar parado unos segundos ante un semáforo en rojo. Quien no ha vivido la angustia de estar encerrado en un ascensor, o en un avión, no puede imaginarse el enorme alcance de ese terror. No es sólo el bloqueo respiratorio, la asfixia, sino el total desmembramiento del ser, la aniquilación de uno mismo, la sensación de una muerte inminente.
- Cartas de amor heredadas (trad. Elisabete Tolaretxipi), Alberdania, 2007.
“Entre todos los recuerdos que me quedaban de mis padres, los que ocupaban un lugar único, los más frágiles, tal vez, se encontraban en tres cajas descubiertas en el desván. Tres cajas de cartón que había llevado a mi casa sin abrir. Sabía que contenían la correspondencia amorosa que mis padres habían intercambiado durante tres años, entre su encuentro, a finales de septiembre de 1946, y su matrimonio, el 1 de diciembre de 1949. ¿Había que tirarlas sin mirar o leerlas? ¿Sería indiscreto hacerlo, o más bien incestuoso? […]
”Lo que yo descubría ahí no era sólo una historia de amor, no sólo el nacimiento de una pareja que vivió junta más de cincuenta años, sino algo relacionado con una cosmogonía, con una historia fundacional, con un espejo en el que cada uno quisiera reconocerse: el deseo de haber nacido del amor. […]
”Debemos asumir el pasado para abrir los horizontes del presente”. L.F.
«Nuestra historia no se escribe sobre una página en blanco. Desde que somos concebidos, estamos atrapados en otra historia, en la de nuestros padres, la de nuestros abuelos, incluso aunque nazcamos mucho después de su muerte. En la sucesión de generaciones, nuestro lugar está designado, no somos libres de nosotros mismos».
- Cómo me separé de mi hi ja y de mi casi-hijo ( trad. Joxan Elosegi), Alberdania, 2009.
Catalan (Espagne)
- Com vaig buidar la casa dels meus pares ( trad. Josefa Contijoch), Leonard Muntaner, 2009.
- Com em vaig separar de la meva filla i del meu quasi fill, ( trad. Elvira de Moragas), Alberdania, 2009.
Castillan (Amérique latine)
- La vida cotidiana de Freud y sus pacientes (trad. Beatriz Zalce), Mexique, Ariel Divulgacion, 1996.
- El hombre Freud, (trad.Maria Sondereguer), Argentine, Nueva Vision, 1992.
- Casanova El Hombre que de verdad amaba a las mujeres (trad. Florencia Fernandez Feijoo), Buenos Aires, Argentine, Ediciones de la Flor, 1998.
- Vaciando la casa de mis padres (trad. Maria de los Angeles Serrano), Buenos Aires, Nueva Visión, 2005.
Chinois complexe
- Casanova ou l’exercice du bonheur, Taipei, Locus, 2000.
- La vie quotidienne de Freud et de ses patients, Art et Culture, 2009.
- Comment j’ai vidé la maison de mes parents (trad.Huang Hsin-Lui), Taïwan, Owl, 2012.
- Lettres d’amour en héritage (trad.Huang Hsin-Lui), Taiwan, Owl, 2012.
Chinois simplifié
- Casanova ou l’exercice du bonheur, Unity Press, 2002.
Coréen
- Comment j’ai vidé la maison de mes parents et Lettres d’amour en héritage (en un volume, trad. Sin Seong Lim), Séoul, Pentagram, 2012.
Grec
- L’homme Freud, Athènes, Psichogios, 2001.
- Comment j’ai vidé la maison de mes parents, Athènes, Melani, 2006.
Hébreu
- Comment j’ai vidé la maison de mes parents ( trad. Keren Shemesh), Tel Aviv, Resling, 2007.
- Lettres d’amour en héritage ( trad. Nora Boneh), Tel Aviv, Resling, 2011.
- L’Homme Freud, (trad. Daniella Yoel), Resling, 2010.
- La Vita quotidiana di Freud e dei suoi pazienti (trad. Maria Grazia Meriggi), Milan, Rizzoli, 1987.
- Casanova. L’uomo che amava le donne, davvero (trad. Stefano Simoncini ; préface Michel Onfray), Rome, Fazi Editore, 2006.
- Come ho svuotato la casa dei miei genitori (trad. Edda Melon), Milan, Archinto Editore, 2005.
- Panico, (trad. Edda Melon), Archinto, Milan, 2006 et Clichy, Florence, 2015.
- Lettere d’amore in eredità ( trad. Elena Pasini), Milan, Archinto, 2008.
- La Regina Alice (trad. Maurizio Ferrera), Florence, Barbès Editore, 2012.
Japonais
- Comment j’ai vidé la maison de mes parents (trad.Tomoshige Yura),,Villagebooks, 2007 et 2014.
- Lettres d’amour en héritage (trad.Tomoshige Yura), Villagebooks, 2009.
Neerlandais
- Hoe ik het huis van mijn ouders heb leeggeruimd (trad. Floor Borsboom), Amsterdam, De Arbeiderspers, 2005.
- Paniek. 24 uur per dag ten prooi aan een fobie (trad. Floor Borsboom), Amsterdam, De Arbeiderspers, 2007.
Polonais
- Jak likwidowalam dom moich rodzicow (trad. Elzbieta Burakowska de Comment j’ai vidé la maison de mes parents), Varsovie, Pax, 2005.
Portugais (Amérique latine)
- A Vida cotidiana de Freud e seus pacientes (trad.Antonio Carlos Viana), Brésil, L&PM éd., 1988.
- O Homem Freud. O Romance do Inconsciente (trad. Alvaro Cabral), Brésil, Campus, 1993.
Roumain
- Cum am golit casa pārintilor mei ( trad. Constanta Ciocârlie), Bucarest, Hasefer, 2010.
Russe
- La Vie quotidienne de Freud et de ses patients, Palimpsestes, Moscou, 2003.
Serbe
- La Vie quotidienne de Freud et de ses patients, Karpos, 2021, trad. Ivana Velimirac.
Suédois
- Casanova och lyckan (trad. Charlotte Mellander), Göteborg, Bokförlaget Korpen, 1999.
Nola hustu nuen gurasoen etxea Com vaig buidar la casa dels meus pares 我如何清空父母的家